Anna Elisa Nilson

I mitt arbete har naturen en stor plats. Man kan se den i form av skogsbryn, grantoppar och fåglar.

Jag bär i mitt bröst en aldrig sinande längtan efter en sommar, ett ögonblick, en skogsväg i ett mörker lika svart som sammet. Och minnen. En natt på en asfaltväg i Bohuslän utan gatljus där hararnas skrik får håret att resa sig på armarna. Trädens siluetter mot mörkt blå himmel. Motorstopp i beckmörker. Ändlösa kvällar då vi lekte Burken till skymningen. Tusentals kajor som lyfter mot himlen. Bara fötter på cykelns trampor som skrapas mot gruset. Mossbeväxta ödebilar. Granbarr i sovsäcken. Älgar utanför tältet. Ett rådjur som nästan ljudlöst springer bredvid mopeden på väg hem.

Om detta och om själva varandet, varför vi finns till handlar mina bilder. De har ibland en drömlik ton där jag blandar olika bildelement. Jag arbetar med måleri, broderi, skulptur och teckning. För mig är linjen, tråden och ståltråden närbesläktade uttrycksmedel. Skillnaden är inte så stor mellan att arbeta med det ena eller det andra. De länkar till varandra, tråden blir stel och rumslig, som linjer i luften eller lägger sig platt på pappret.

Handens fem fingrar

Handens fem fingrar

Junikväll

Junikväll

Blåklocka

Blåklocka

Söker kommer väntar

Söker kommer väntar

Vrångsholmen

Vrångsholmen

Svalor

Svalor

Lalaland

Lalaland

Före stormen

Före stormen

Bortom allt

Bortom allt

Bortom träden

Bortom träden

Diset

Diset

Spegling

Spegling

På visit

På visit

Minne

Minne

Kvällsmöte

Kvällsmöte

Olle

Olle