I mitt arbete har naturen en stor plats. Jag arbetar främst med måleri men även skulptur ibland. En aldrig sinande längtan efter en sommar, ett ögonblick, en skogsväg i ett mörker lika svart som sammet. Och minnen. En natt på en asfaltväg i Bohuslän utan gatljus där hararnas skrik får håret att resa sig på armarna. Trädens siluetter mot mörkt blå himmel. Motorstopp i beckmörker. Ändlösa kvällar då vi lekte Burken till skymningen. Tusentals kajor som lyfter mot himlen. Bara fötter på cykelns trampor som skrapas mot gruset. Mossbeväxta ödebilar. Älgar utanför tältet. Ett rådjur som nästan ljudlöst springer bredvid mopeden på väg hem. Granar och skogsbryn, kottar. Det är de där kalla dagarna, när isen ligger tyst och naturen liksom väntar som mina händer framkallat på senare tid. Om detta och om själva varandet, varför vi finns till handlar mina bilder. Ibland känns det som om jag med hjälp av färgen framkallar minnen, upplevda eller drömda och ser dem först när verket tar form. Bilderna har ofta en drömlik ton där jag blandar olika bildelement, leker med skalor och verkligheter.